Morgon med skarsnö och isiga vägar. Det är inte längre kolmörkt då morgonen badar i ett försynt 1:a Februariljus.
Så är vi i luften igen med ”Ring P1”.
En dam från Malmö säger, apropå att maskerade personer pucklade på människor med invandrarbakgrund i Stockholms city,ungefär att: ”Vad skulle de göra när inte Polisen lagför brottslingarna?”
Detta innebär att hon ansåg att de maskerade handlande var av godo och att alla som inte tycker så, t.ex. journalister och andra viktigpettrar är en förljugen PK-Maffia.
Jag är tvättäkta PK-Maffia eftersom jag anser att alla människor, oavsett kön, hudfärg eller sexuell läggning, har lika värde. Vidare är jag stolt och glad över att ha haft sådan tur att jag fötts i ett av Världens rikaste länder, ett land som har möjlighet att hjälpa dem som under vidriga omständigheter flyr från krig.
Funderar på detta när jag går runt byn. Det nyper i kinderna, luktar vedrök och uppe vid skogsbrynet skäller en hund .
Träffar Rosén och vi talar om en gemensam vän. Denne har arbetat som sprängare, andats in mängder med stendamm och dessutom rökt som en borstbindare. Nu väger han 45 kg och har beställt sin dödsannons. Vi begrundar vännens sorgliga öde och tackar de omständigheter som gör att vi själva kan gå, stå och promenera.
Fortsätter uppför Ramm-Hans backe och jag är t.o.m. så PK att jag har broddar.