Träden ruskar på sig som våta hundar, blötsnön yr och vägen är moddig. Igår kväll luktade det svagt, mycket svagt, av vår men idag är det ett steg tillbaka och Birgit, som kommer med sin spark, menar att vädret är uselt. Vi makar oss åt sidan för att låta en bil passera. Bommarna går ned vid övergången och varningsklockan pinglar.
”Nu är det mycket på gång” säger jag käckt. ”Nej, usch, här i byn händer det då rakt ingenting.”
Birgit är rar men en inbiten pessimist. Ingen ska övertyga henne om att det blir bättre med någonting. Allt är dåligt och den enda tänkbara utvecklingen är att det blir ännu sämre. Hon är trygg i sin förvissning om tillvarons brist på ljusa sidor. Kanske är jag själv för dumpositiv. Den där känslan av att allt lutar till det bättre är möjligen ett stort fett krokben.
Kommer hem, slår snö från kängorna och hejar på Rufus. Väntar på Rörmokaren Lars från Hassela värme. Inget vatten, pumpen är död men Lars säger att det är en kondensator som brunnit och menar att det finns en kille inne i stan, Hudiksvall, som kan greja detta.
Tur man har ett utedass på logen som backup, tre vuxenhål och ett barnhål. En familj som skiter tillsammans stannar tillsammans.
Det var på den tiden man inte bara flög till Indien för ett 10-dagarsbesök eller bevistade en Glassmässa i Rimini över en helg.
Med all respekt Birgit, undrar jag om inte saker och ting ändå blir lite bättre.
Underbart bra Täppas. ?
Håller med dig – speciellt i sista meningen.