Stranden i Rimini är kylig, +2, 15 km lång men förutom någon joggare är Jullan och jag ensamma med vinden från Adriatiska Havet. De pistagegröna omklädningshytterna är tomma och man kan bara ana lukten av sololja och glassförsäljarnas rop.
Vi smälter middagen igår kväll, en knökfull restaurang med pratglada Italienare och varm god mat.
Frukost i den svala hotellmatsalen och 4 Cappuccino samt en trave Croissanter och en promenad senare är vi på världens största mässa för livets nödtorft: Glass, kaffe och andra goda grejor.
Mässan är inte till för Allmänheten, det är innehavare av Kaféer och Restauranger som är målgruppen, och Jullan har anmält oss som representanter för GSW, vilket egentligen står för Gamla Stans Webbyrå men som här betyder Gelato Superieur Waterloo. Vi antas på gång med en stor Glassbar i London och det funkar, glass- och kaffeproducenter slåss om vår gunst.
Dricker så många Espresso att håret står rakt upp och vi vallas längs kilometer av tårtor och smakar så olika sorters glass och sorbet att de hotar att rinna ur öronen.
Men är det Glassmässa så är det och då gäller det att bjuda till. Men du Jullan, var ska vi äta middag?
Hahaha fy fan va sköna ni är!