Havet väller in i väldiga frasande vågor, vinden vänder palmbladen, det luktar gott och även på kvällen är luften som varm sammet. Allt vore helt fantastiskt underbart om det inte vore för Mr. Tumba.
Han driver en rätt chanserad sylta i backen upp mot strandpromenaden bredvid vårat hotell. Damerna från jordens alla hörn som kommit för att göra Yoga, få Ayurvedabehandlingar och som vill ha en orörd upplevelse där de i den tidiga kvällens doftande mörker pustar ut efter en dag i renhet till kropp och själ, förfasar sig över att Mr. Tumba, som har en saftig musikanläggning, ostraffad får bombardera tystnaden.
Då han är svårt begiven på stimulantia åker volymen upp och ned, likt humöret, ja just det, på en knarkare.
När Mr. Tumba kvicknar till mot kvällningen drar han igång, skjuter sönder mörkret och blir en finne i rumpan på de som söker stillhet. De förbannar honom och vill se honom mald till fiskmat men de borde tacka honom.
Vilken vishetslärare som helst vet att fullständig perfektion är rena döden. Vore tillvaron fläckfri skulle man stryka med av tristess. Det är Mr. Tumba, den hatade, som är livets salt och stora Yoga.