AYURVEDABEHANDLING

 I Albert Camus oavslutade, men utgivna, och fullständigt makalöst bra, ”Den första människa” får en barberare dåndimpen, kanske värmeslag, i ett stekhett Alger och skär med rakkniven av halsen på kunden, som med rakskumslöddrig haka, sitter framför honom i stolen.

Tänker också på ön Patmos i Grekland där jag, bland en massa andra kulturellt ignoranta vita medelålders män, ja gubbslem personifierade, gick till den lokala rakstugan, medan våra fruar var och färgade ögonfransarna, och fick våra hakor rakade vilket fick oss att känna oss äkta och ytterst närvarande. Nej då, vi var inga vanliga dussinturister.

Tänker på detta när jag går till Ayurvedakliniken för att få ryggmassage. Det börjar med att Aniiss knussar in olika punkter på huvudet med olja. Strax övergår det till floder av olja och det känns, medan en entonig Indisk Veronica Maggiokopia gnölar på radion, som att han pucklar på huvudet med en tom Petflaska. Det är det inte. Men det är mycket olja, väldigt mycket olja och jag får lägga mig ned på mage.

Han arbetar sig ned över ryggen, allt tar lång tid och får Thailändsk massage att kännas stressig och flåshurtig, men när han börjar gräva nedan för kalsonglinningen blir jag lite orolig. Kommer han att fråga om hans kusin, en Hennatatuerare, ska komma och smycka min snopp? Men det blir inget av med det.

Han försvinner, musiken mal på och vad håller han på med: Förrättar han en bönestund, leker med sig själv eller går igenom mina brallor på jakt efter värdeföremål. Ja jag är kulturellt ignorant, en flåbuse från Jordens Vodkabälte, men jag fattar ju att allt är lugnt och efteråt, sedan under en timmes tid hällt en oljestråle mot min panna, känns det underbart skönt och avslappnat.