Luften är krispig, solen blek och naturen har klätt av sig sitt klorofyll, färdig att krypa ned under ett täcke av snö.
Hundarna skäller när jag går runt byn, det är ett par grader kallt och grusvägen är hård och kompakt.
Detta är världen just nu, avsiktslös och tom. Klart jag kunde ta fram telefonen, koppla upp mig och delta i flödet, men snälla, låt mig slippa.
Ändå kan jag inte låta bli att lyssna på ett klipp där en som kallas Kringlan sägs vara vedervärdig i en radiopod. Klart man blir nyfiken, och ja, hans oreflekterade hat och våldsfantasier är så obehagliga att jag stänger av. Tydligen har han också blivit avstängd från flera av sina åtaganden och det är inte konstigt.
Frågan är vad man ska ta in av bruset. Det mesta, utom en och annan Ekosändning, kan jag undvara.
Jag lyssnar hellre på gårdshundarnas skall.