Reser rastlöst mellan Radiostationerna, P1:s nyheter har redan gått flera varv, och, finns där ute i Eterrymden en röst, ett tonläge eller en tanke att fästa vid?
I var och varannan studio skrattar de åt sina egna skämt. De viker sig dubbla, gnäggar, frustar och kiknar av skratt. De har så vanvettigt kul att mitt eget liv framstår torrt och torftigt.
Ett annat sätt att göra radio är att verkligen vara kul men inte göra så stor affär av det och fram för allt; överlåta skrattandet åt den som lyssnar.
Så sant, så sant…