En kväll senare. Helafton med Sune i Hudiksvall.
Hudiksvall puttrar i sitt eget trygga småstadsfett när vi cruisar i Sunes lilla Pickup, genom alla dessa rondeller, förbi Lillfjärden och järnet in till Möljen. Fiskebodarna ligger knäpptysta, raggartrafiken är lågintensiv och från Statt, eller är det O’ Learys, hörs ett förstrött plonkande.
Den käcka servitören på Texasstället kallar oss för ”Grabbar” och Sune muttrar: ”Men vad fan, vi är väl ändå gubbjävlar.”
Han äter Revbensspjäll medan jag hugger in på en B&C-Hamburgertallrik. B&C står för Bacon och Cheddar, anrättningen är ställets stolthet och jag får så mycket fett och kolhydrater att jag glider in i Paltkoma samtidigt som vi bänkar oss på Folkets Hus, egentligen heter det idag Kulturhus, för att vara med om ”The Legends”.
3 snubbar härmar varsin gubbe: Jerry Lee Lewis, Roy Orbison och Elvis Presley. Konsertsalongen är fullpackad, sorlet muntert och showen rätt eländig. För mycket illa skrivet prat gör 1:a akten seg men efter paus blir det full rulle. Publiken blir rusig av lycka och har helt klart överseende med att Jerry Karlsson, som gör Jerry Lee, pratar en rätt pissig amerikanska och jag känner mig som en snobb. Försöker uppskatta det goda, en grym trummis och enskilda låtar som tar skruv, men Hasse Andersson Kvinnaböske, varför kommer jag att tänka på det?, är också populär. Precis som Grindslanten, Ullared och snorbillig glass.
Men strunt i det. Sune sitter och sjunger med, han kan alla texter, i Elvis och Jerry Lee-låtarna och han som sitter till höger om mig är rar, har jobbat 46 år på Iggesunds Bruk och hjälper mig att knäppa kort på föreställningen.
Klockan är närmare 12 när Sune kör hem mig till Jättendal. vi står och snackar i den milda höstnatten, slår en drill och röker Greve Hamilton i våra pipor.