E4 rullar under bilen, den morgonkalla kupén blir sakta varm och på Livets Löpsedel står det MÅNDAG och VARDAG. Sundsvalls förorter kliver fram ur dimman som frusna tiggare.
Han berättar om det hastigt inkallade mötet på skolan kvällen innan. Representanter för Kommunen, Röda Korset och Migrationsverket informerade om ”Situationen” d.v.s. att skolans gymnastiksal ska förses med 30 bäddar för att kunna ta emot flyktingar.
”Det sägs ju” med händerna på ratten och ögonen vilande på vägbanan fortsätter han ”att utbildningsnivån på de som kommer är hög och det är precis vad den här Kommunadministrationen behöver.”
Tåget till Stockholm är att vara gisslan i en offentlig telefonkiosk. Ogenerat sitter vuxna och gastar i sina mobiler. Vad som helst får man lyssna på. Dumma ex, vaginal klåda och affärer som på grund av inkompetenta taffelskallar går i stöpet. Typiskt.
Greven möter på Centralen, vi tar T-banan och följer vinden upp i gränderna. Turisterna verkar ha åkt hem till sig, trottoarserveringarna är öde och den vanliga vardagen är på väg till jobbet.
Ror en timme på Gymmet, pratar i duschen med en reklamare om röster, han vill att jag i kraft av mitt predikament ska vara expert på sådana, och går hem för att fortsätta lyssna på Jens Lapidus senaste, ”STHLM DELETE”, och mycket mer hjärt- och humorlöst kan det inte bli. Thrillervardag.
Över allt är det höst.