”Det är inget särskilt med mig, jag bor i radhus i Uppsala och min katt sprang bort förra året.” Hans Rosling river ned skrattsalvor när han replikerar på påståenden som att han är ”Vetenskapens Rockstjärna” men faktum är att av allt det som skrivits om honom är det bara 5% av artiklarna som tar upp hans sakfrågor. Personporträtt går före allt och han har därför slutat ge intervjuer. Det blir bara fel.
”Katt heter Cat och hund heter Dog, på Engelska och det är väl inget att diskutera” säger han apropå att han anser att det i Sverige ska debatteras trots att de som pratar inte alltid har någon ordning på fakta. Folkbildning är hans stora grej. Han plockar med sina klossar, visar diagram och är en sådan Agitator att man undrar var hans jämbördiga är. Politiker måtte gråta av avund.
En kvinna reser sig, säger att hon är konsult, har gråt i rösten och menar att Rosling är ignorant och kategorisk. Hobbypsykologen i mig förstår att han genom sitt makalösa självförtroende, en vit medelålders monsterhybrid mellan professor och komiker, retar gallfeber på somliga. Kvinnan i fråga har inget konkret att sätta emot och sedan kommer en vegan från Veganförbundet och börjar tala om animalieproduktion och växthuseffekten.
”Det här är ju som om jag skulle gå på Läkarstämman och lägga mig i” viskar journalistkollegan Peter Ekstrand. Det är uppenbarligen en och annan som inte är medlem i Publicistklubben som vill ta chansen att själv få missionera när Hans Rosling håller låda.