Hur förklarar jag att det svåraste, och mest hälsosamma sättet, är att, oberoende av sjukdom, åldrande och de krumbukter som livet självt spelar sina spratt med, är att vara närvarande i sitt liv?
Det är Seniorfestival i Örebro och jag ska prata om Träning. Det fiffiga med att röra på kroppen belyser föregående talare, Åsa Andersson, så bra att inget mer behöver sägas. Jo förresten, jag som avskyr auktoritära pekpinnar om hur man bör leva, pratar så det löddrar om det ihåliga med positivt tänkande, att man får ta livet som det är, göra så gott man kan, acceptera det som inte går att förändra och utveckla det som går.
Publiken är välvilligt inställd och efteråt kommer många fram, tackar och slänger käft.
Det var seniorlotsarna Melisa från Örebro Kommuns ”Frivillig- och hälsofrämjande enheten” som ringde och det var Yuri som både tog emot och lämnade mig på Örebro C. Han berättade så fängslande om hur han som 9-åring flydde från Militärjuntans Chile, hamnade på internat 30 mil Norr om Moskva i forna Sovjetunionen och som idag har tre barn med sin Kubanska fru och är Seniorlots/Arbetsterapeut i Örebro, att jag missade Stockholmståget.
Ett annat tåg, lite senare, tar mig till Hallsberg där ett annat tåg, ännu lite senare avgår till Stockholm.
Vad spelar en timme eller två någon roll när Yuri öppnar världen på en perrong i Örebro?