”Men Herregud, du är ju alldeles blodig” utbrister TullaMaja när jag kommer in i köket med prickiga jeans och en påse med fyra nyslaktade tuppar. H skrattar. Hon är van och väl medveten om att dessa tuppar, som gått utomhus och pickat i godan ro, är ungefär 100 gånger bättre mat än de kycklingar man köper nygrillade.
Sten-Olov var materialare som hämtade baljor, snören och en bussig tång. Barbro, hans hustru biologiläraren, assisterade som en operationssköterska, ”kan jag få kniven”, och jag skötte själva grovgörat samt finliret. Vi var ett team och tupparna fick ett skonsamt och värdigt slut.
Husets häst frustade, jag kan tänka mig att det stod puffar av höstkväll ur dess mule, en bagge bräkte, en enstaka bil passerade på Mellanfjärdsvägen och det var , svårare behöver det inte vara, enkelt som så.