River gräs och kastar in i hönsgården. Några hönor kacklar förstrött medan tuppen bröstar upp sig och galer. Inne i själva hönshuset pågår en ruvfeber och när jag trevar efter ägg hackar de mig i handen. Det här är inga vanliga Hedemorahöns, det är Tigermammor och jag går tomhänt därifrån.
Lite senare kör Lena, Taxi Gnarp, mig till Y-bussen.
Det är Maggan som kör, bussen är glest besatt, jag ändrar ställning var 30:e sekund, vilka exempellöst obekväma säten, och lyssnar på musik.
Krånglar mig ned, man bör vara elitgymnast, in på muggen. Fordonet kränger hit och dit och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att slå en båge.
Pratar med Maggan om denna pinibla omständighet och hon förklarar frankt att hon ska säga till nästa gång bussen ska stå stilla några minuter. Serviceminded är vad hon är. Bussen stannar, inga problem för det skulle inte vara kul att komma kissnödig till Stockholm.
Hör, medan radion sänder Nyheter för lite trögtänkta, krig är när två länder bråkar med varandra, några av damerna som reser med bussen samtala. De ska alla besöka en son eller dotter som bosatt sig ”där nere” , och nej, de stannar bara några dagar och skulle inte för allt i världen vilja bo i smeten. De skrockar, tar upp sina stickningar och bjuder varandra på mintpastiller.
En gång var också de säkert Tigermammor men allt förändras och nu är deras kycklingar storstadsbor.
Lyssnar på Bryan Ferry, sms:ar Greven, tänker på att H lov
at att steka pannkakor.