Regnet piskar mot taket, hönsen kacklar nervöst och långa fasansfulla brak avslutas med hårda knallar. Åska. Det är mycket obehagligt. Rufus verkar förstå mitt behov av tröst för han lägger sig på min mage: Du ska inte vara orolig, det här är en del av livet.
Jag vet men just åska kunde man väl få slippa.
Väntar på Urban. Han har en bil och sitter man i en sådan är man säker. ”Faradeis bur”, typ.
Men han ringer från Bollnäs där han sitter och äter Hamburgare. Varför då? Han ska komma hit med sin bil, nu, och Hamburgare vid en flottig Korvmoj är inte ens nyttigt. Om han var här skulle han få Lax i grädde med Spenat och Parmesan.
En mysig torr bil på fyra gummihjul och det enda som skulle saknas vore ett gammalt sönderbläddrat exemplar av ”Fantomen”. Räknar tyst sekunder mellan brak och smäll. Nu kommer fanskapet närmare.
Får jag hålla din hand?