Vi firar katten Rufus 6-årsdag med en imaginär laxtårta, många smekningar, sjunger och står i. Han spinner.
När vi äter frukost säger jag ”Greven?” , Han svarar med ett stön varpå jag undrar varför han låter som om han satt i dödcellen. Det är då allting går sönder. Han skriker och jag vrålar: Gastar korta satser om ansvarstagande, delaktighet, om att få men också om att ge. Han avfyrar en samling sotsvarta kötteder och drar igen sin skjutdörr med ett brak.
Plötsligt är jag tillbaka 20 år i tiden, jag hade slutat med allt som dövar sinnet, axlat min föräldraroll och gjorde en egen Kulturrevolution.
Ja jösse, tänk det där plakatet, en väggtidning, som jag satte upp på Nilas dörr, han var väl 15-16 år, och jag plitade med stora versaler: DET HÄR ÄR INGET HOTELL OCH DEN SOM UPPTRÄDER SOM OM DET ÄR ETT SÅDANT FÅR BETALA FÖR SIG.
Morsan skulle ha löst konflikten gemom att sticka åt den förorättade en slant men jag är på krigsstigen. Härdsmälta.
Till slut står vi och kramar varandra på köksgolvet. Eld upphör.
Åker med H till Arbrå för att träffa Thomas och Anna-Clara, Stanley från Delsbo kommer också, och så sitter vi under hängbjörken, gafflar om ditten, datten och mumsar lamm- och kalvfärsbullar med koriander samt en potatis som liknar Mandelpotatis utan att vara det. Kall kryddig grönsakssoppa, heter det inte ”Gaspacho”, och en avrundning med blåbär, hallon och vaniljssås. En finfin eftermiddag vid foten av Högsteberg.
Väl återkomna till gården visar det sig att mina paramilitära Harry Potter/Milarepainstallationer haft avsedd effekt. Inget hönstrassel.
Lugn fuktig Augustinatt och en dag med mycket regn. Hönshaspöppnarlymlarna håller sig undan. Kanske sitter de en dag som denna hellre hemma och spelar ”GTA” än jävlas med vår hönsgård.
H packar, slänger skräp med hjälp av Greven och skaffar säckvis med hönsmat. Hon och Greven reser medan jag, Rufus och hönsen stannar.
På måndag kommer verkligheten att rasa över mig i form av premiären för två veckor som programledare för ”Ring P1”.