När vi återvänt från Stockholm, med andra möbler, bl.a. en karmosinröd superduper fällbar skinnfåtölj, ett arv från Svenne samt en infångad Greve, det är färdiglekt nu, har någon öppnat haspen till hönsgården. När skocken är samlad fattas ännu en. Vem hade öppnat haspen och gjort hönsen tillgängliga för höken igen?
Spåren pekar i en viss riktning, inga namn, men vi har nu satt upp en 24/7 aktiv Webcam. Dessutom, för man kan aldrig vara säker, har vi, om det nu är så att de där lymlarna dyker upp igen, grejat en fallucka framför hönsdörren.
Den som närmar sig den, t.ex. ett par satungar och som inte kan den hemliga formeln, kommer marken öppnas under deras små lortiga fötter och de kommer att trilla ned i ett slott som vimlar av hemska häxor och då onda trollkarlar. Överallt i alla salar stryker dessa omkring och de har en fruktansvärd andedräkt. Nej, de har aldrig använt tandtråd och äter bara ruttna lik.
I en stor studio får haspöppnarna se hur deras föräldrar och släktingar intill 9:e led tvingas vara med i djupt kränkande Dockusåpor. I nästa avdelning sätts de bakom en Plexiglasskiva och får, utan att kunna göra något, se en hemsk gubbe, ja han liknar mig, hur mannen lägger upp deras favoritleksaker på en huggkubbe och pulveriserar dem med en slägga. Där efter förvandlas pojkarna till svältoffer med flugor i ögonen och de kommer slutligen till en något snällare häxa som ber dem välja väg. Ska de fortsätta att vara dumma och öppna andras hönsgårdar eller tänker de ge tusan i detta?
Snyftande lovar de att aldrig mer göra så dumt och släpps därefter ut i det fria och kan gå hem och dricka O´boy.
Möjligen är detta inspirerat av att jag just nu lyssnar/läser en bok om den Tibetanska poeten Milarepas liv. Han var i farten för knappt tusen år sedan och när hans Farbror och Faster, efter Faderns död, blåste och skinnade Milarepa och återstoden av hans familj, lärde Milarepa sig svartkonst för att drabba de onda med hagelstormar, demoner och svåra olyckor. Efter en hel del trassel går Milarepa in på den Sanna Upplysningens Väg, blir medkänmande, klok och snäll, skrev dikter och undervisade andra.
Dit har jag inte kommit än för jag vill höra hönshaspöppnarna hulkande be om nåd.
Hej där i hönsgården!
Vi skaffade sommarhöns förra året.
Samma sak hände.
En av fem putz weg.
Fjädrarna ledde till grannens hund Sally. En riktig byracka som springer runt i alla gårdar.
Så vad gör man?
Offrar grannsämjan för ett höns?
Så visst läste vi dagens epistel med inlevelse och hejarop!
så vad hände?
Fortsättning följer i morgon!
Martin