”Du är underbar.” Jag snusar på Maggen, Nilas fru och pussar hennes kind. ”Jo men du har ju känt mig i 11 år.” ”Jo” säger jag ”Men idag är allt liksom för första gången.”
Det är en sådan där dag som känns alldeles speciell. Förra gången vi sågs, för knappt ett par veckor sedan, var jag helt under isen och mer en Zoombie än en levande människa. Psykbryt de luxe.
Alla, Nilas, Maggen och deras barn Theodor och Thilda, TullaMaja och hennes Hjördis samt H, har besökt ”Trolska Skogen” medan jag gått runt byn, läst/lyssnat på bok och spolat öronen. De plockar upp mig och vi återsamlas hemma hos Nilas och Maggen. Barnen leker i den rosa lekstugan, katten äter upp en orm i buskagen och Greven ringer H och ber henne skicka mera pengar. Han är på sin egen koloni, i staden.
Vi sitter på verandan, äter, fikar och pratar. Snart rullar 4-hjulingarna fram. I familjen, Nilas är motortokig, finns fem 4-hjulingar och först tar Nilas mig på en åktur så det fladdrar i kepsen. Sedan kör H och jag sitter bakpå. Snart kör alla varandra, solen smeker landskapet, det luktar bensin och koskit. Det som för en ”miljövän” är en stinkande avgrund är i själva verket, och denna dag som idag är, kärlek på 4 hjul.
Vad skönt att du är pigg igen!
Hälsn Ulla H