Så sitter vi där runt köksbordet. Det har gått ett dygn sedan jag lagade Coq au vin och sedan dessa har den stått på logen och gonat till sig.
Somliga av oss har sprungit ”Jordgubbsloppet”, TM, H och Felix medan andra, som Greven, Anton och jag skött Vattenkontrollen vid Åvägen.
Att ställa fram en Coq au vin på ett middagsbord är ingen lätt sak men H gör det med en enkel gest, den passar rätten precis, och så hugger vi in.
”Fy i helvete vad gott” säger TullaMaja andaktsfullt.
”Det här var det godaste jag ätit på många år” menar H som är, om man säger så, rätt petig med maten.
”Hm” säger Felix vördnadsfullt. Han är förstummad och börjar inte prata en massa kocksnack om ”Smaker som gifter sig med varandra”. Hann går njutningens stig rätt in i paradiset.
”Det här blev inte så tokigt” säger jag med bara en aning stöddighet i rösten.
”Helvetens skit, vad jävla gott” summerar Greven och slevar upp en portion till.