VÄRLDENS BÄSTA FISKRESTAURANG

Vi är sugna på fisk och Hotellchefen, mjukisbrallorna, börjar mumla om något endast 100 meter bort. Han vet inte vad det heter men ligger tvärs över gatan från Köttorgiestället vi besökte igår. ”Det måste vara det där, kanske, för det ser mest ut som en fiskbil vilken krockat med en nedlagd bensinmack” funderar Maria. ”Men jag tror det står några dukade bord därinne.”

  Bullrande skratt, hetsiga samtal och den omisskänneliga doften av fisk.

  Vi går upp mot en disk där vattenlevande djur, allt från grodor till fisk, ligger på is. ”Lax” stammar vi eftersom vi kommer från Sverige och blir muntra av att se något vi kan identifiera. Mannen bakom disken brölar något och lyfter en Lax från isen, viftar med en fiskkniv och sätter igång att skära ut något att kasta på grillen.

  Vi slår oss ned vid ett bord. Musiken är vidrig, vid ett bord sitter fyra gubbar och gruffar om något. En av dem visar en mobil och visar bilden, som vore den beviset på att han har rätt. De blir genast två lag som högljutt smutskastar de som har en annan uppfattning om vad bilden visar.

  Vid ett bord sitter en tjockis, som nyss urstigen en Långtradare, i fläskmage, liten t-shirt och labbar som världsdelar.

  Han hugger in på grillad fisk och, har uppenbarligen missat alla etikettböcker, snyter i och torkar händer på bordsduken. Den är gjord av papper och ingen tycks bry sig ett jota.

  Vi får en stor sallad med massor av Feta, bröd, vatten och små assietter.

  Snart kommer Fiskmannen med våra grillade laxkotletter, med sprinklad citron är de makalösa, frasiga och saftiga. Jag äter min vana trogen med händer men det är det minsta någon bryr sig om där inne. för några veckor var jag på Polarmiddag och då var det andra bullar. Ett batteri av glas och bestick nog åt ett kompani.

  Vi njuter av fisken, föser ihop sallad med brödet och lyssnar på gubbarna som gastar på om din mobilbild. Fan vad den mobilen måste bli kladdig.

  Jag är inte riktigt mätt och ber Maria att gå fram och peka ut någon fjällsjöliknande fisk, de har ju så många levande vattendrag och Maria återkommer och säger att vi får väl se vad det blir.

  Snart får jag en grillad forell, rikligt med grovsalt i grillytan, på med mer citron och så lägger jag in. Avläser fisken, den är het som fan, med mina blinda men pianistkänsliga fingra. Köttet lossnar som det ska från ryggbenet och vad det än är smakar den ljuvlig. Jag förbrukar en travar av pappers servetter och samlar ben, tillsammans med olivkärnorna på bordet.

  Gubbarna orerar, musiken bankar och fular sig, människor kommer in och går. Det fräser från stekhäll och grill. Någon skrattar så att magen håller på att hoppa ur byxorna.

  Det är den mest okonstlade och bästa Fiskrestaurang jag någonsin varit på och när Maria på en blandning av Engelska och Albanska går för att betala kostar hela kalaset en hundring.

  Mycket märkligt. Det är så här hela tiden i Albanien, man fattar ingenting men ändå allt. Hundarna på gatan slåss om några köttben och någonstans hörs musik. Det är becksvart säger Maria och jag säger att det vill jag inte bli upplyst om. Enstaka gatlyktor är den överdragen med ett nystan av oskyddade trådar. Don´t worry, be happy.

  Nu är den enda frågan var man kan få sig en ”Espresso double” men det ska nog lösa sig.

  En sak är säker och det är att ”Wedholms fisk” och alla fisförnäma fiskrestauranger i Göteborg kan ta sig där bak. Vi har en jävla tur att Maria hade våtservetter med sig, vi är överlyckliga med be oss inte berätta vad den heter eller vad den ligger, de allra bästa ställena är de som man aldrig trodde man skulle snubbla på, för att travestera Tranströmer

  Jag säger bara en sak: Du går med din perfekta guidebok. Men det måste upplevas, utan karta och kompass otillrättalagda varma brutaliteter är knappast något som får plats i en guidebok.

Världens bästa fiskrestaurang : 5 stjärnor i Guide Fogelberg/Ullmark

Restaurang Antinore: himmelska förrätter 4 stjärnor i Guide Fogelberg/Ullmark

Köttätarnas paradis: 4 stjärnor i Guide Fogelberg/Ullmark