Efter att på darriga bleka nordboben, just med Turkish Airlanes influgna med övergödda Turkiska barn och deras föräldrar, landade i Tirana. Maria satt med näsan mot flygplansfönstret, sög i sig synintrycken och delade frikostigt med sig av sina iakttagelser.
Det kändes som att landa i Sveg, fast varmare. Glest, lugn och småskaligt.
Ett osannolikt hotell, inte insmickrande. Ruffigt men trivsamt. Hissen knakar som en hel ortopedavdelning med trasiga ben. Rara personer. Chefen i mjukisbrallor och inte en uniformerad Piccolo så långt ögat nådde.
Efter några timmars sömn en lång promenad upp mot Skanderbergstorget, han som befriade landet från turkarna, fika, 7 kr för en kopp gott kaffe på torget och byggnader med spår av såväl Kommunisttiden, en Minaret och försök till skyskrapor. Dröjande steg, ingen stress, småpratande människor och knappt något trafik. En miljonstad men det märks inte.
Kvällsmörkret faller , svart som ett Albanskt sotararsel, gatubelysningen på gränsen till obefintlig och det känns fullständigt ohotat när vi uppsöker en Italiensk restaurang i krokarna av hotellet, det heter ”Broadway” till råga på allt men skulle väl lika gärna kunna heta ”Hotell Ingenstans”. Chefens långa son följer oss, vi sitter ute, maten är absolut utsökt och kostar så litet att man blir generad.
Går hem i mörkret. Här och var mumlande samtal. Lite musik, försiktigt, från någonstans och den där känslan av att vara så säker som en människa kan bli, håller, trots det täta mörkret, t.o.m. Maria har svårt att se.
Med den goda middagen i magen tar vi den knakande hissen, säger godnatt, och lägger oss, i var sitt rum, i Tirana.
Det är fortfarande svårsmält att vi är här men den känslan ska nog ge sig.
Nu är det morgon i Tirana, luften är frisk, en hund skäller någonstans och duvorna håller på som tokiga.
Godmorgon Tirana, livet börjar igen.
Hej Täppas och Maria!
Vad roligt att få höra lite om Albanien. Jag kan inte så mycket om det landet. Men nu ska jag läsa på och lära mig mer. Det blev intressant tack vare er! Kul att se och höra dig också. Du är en alla tiders berättare Täppas! Tack för hälsningen!
Micke är hemma hos oss i Härnösand och vi har det bra. Vi gör utflykter nästan varje dag och solen skiner på oss. Nåt bad har det inte blivit men det gör inget.
Hälsningar från Ulla med familj!
Intressant och extra plus för videon. Var rädda om er där borta.