Åker med Ulla, Kalles mamma, till Sundsvall i den kyliga morgonen för att läsa in en bunt Ljudbokstips på SR Västernorrland. Pratar med Chefen Susanne om den senaste traven anmälningar till Granskningsnämnden. Det är mest trams. ”Ring P1”-lyssnare som sitter med osäkrade pistoler och skjuter på skitsaker. Somliga sköt för att jag påpekade det faktum att vi har ett Riksdagsparti som, hur mycket pynt de än sätter upp i fönstret, har rötter i Naziströrelser.
Läser in en anmälan av Jussi Adler-Olsens senaste ”Den gränslöse”, roligt läst av Stefan Sauk, och som handlar om den koleriske polisen Carl Mörk, muslimske Assad som ber fem gånger om dagen och dricker äckligt te samt Rose, en neurotisk sekreterare med multipla personligheter.
Hyfsad story och stundtals rolig men konceptet börjar kännas nattståndet.
I ”Morsning & Goodbye” av och med Magnus Härenstam framgår det tydligt att han är väldigt imponerad av sin egen person, självförtroendet är det inget fel på, han vidhåller att han inte har något djup, träffar den ene samt inte minst den andre men spännande blir det först när samarbetet med Brasse klappar ihop. Det är helt enkelt, utan dem blir det platt, konflikterna som gör det.
Följer TullaMaja ned på stan, handlar en bok hos Lennart på Bokia ,”Vem ska trösta Knyttet?” av Tove Jansson som 5-årspresent åt Hjördis, fikar med mor och barn samt blir i lagom tid satt på 29:ans buss mot Hälsingland.
När bussen stannar i Jättendal blir jag purrad av Chaffisen, vinglar ut framför Brandstationen, stöter ihop med Anton och får skjuts hem. Sover en stund till, det var så skönt, och lyssnar, för mitt eget höga nöjes skull, på Trude Marsteins ” Ingenting att ångra”: När mannen i den trygga och välanpassade Norska medelklassfamilje reser till landet med de tre barnen, frun ska bara göra färdigt en grej i stan och komma nästa dag, hinner de knappt runt hörnet innan hon lägger på läppstift och tar en taxi till sin älskare. En skarpsinnig berättelse om vardagsliv, sex och passion.
Vinden mojnar, går runt byn och känner, var kom det ifrån, ett starkt våffelsjälvförtroende. För en blind kan detta med att grädda våfflor förefalla oöverstigligt men de blir lyckade, ingen smet på golvet och det här visar sig vara en dag då jag vuxit. Det är aldrig för sent att få ett gott våffelsjälvförtroende.