Solen ligger på och det är så varmt att t.o.m Rufus vill gå ut. Det är tyst, förutom fåglarna, någon hamrar långt borta och en traktor brummar förbi nere på byvägen och jag sprätter iväg, lycklig, yr, på en försommarpromenad.
Vädrar alla dofter och känner mig tacksam över att vara fjärran kaoset som rådde på Stockholms Central igår.
TullaMaja ringer. Hennes katt vill inte gå ut då andra katter i grannskapet är dumma mobbare. Måns, typ. Jag undrar om hon läst Knausgård och hon suckar. Den där debatten är för en programledare i SR Västernorrland endast en bagatell som angår ett fåtal.
”Herregud, det där är ju som när en navel pratar med en annan navel.”
Sedan kommer vi in på Skapelsen, hon har en pågående diskussion med en kristen kille i Kalifornien, och vill vädra några argument. Guds existens, Livets mening och lite annat smått och gott. Vi pratar om det där egendomliga med att Kristna fundamentalister är emot abort, livet är okränkbart, samtidigt som de kan vara glödande förespråkare och prisa dödsstraff.
En traktor kör förbi med ett lass koskit. En hund skäller.
Plötsligt blir jag tilltalad av en röst, här, mitt i den pågående verkligheten. Avslutar samtalet i telefonen och övergår till att språka med Bisse. Han är en av de där pratsamma gubbarna som brukar stanna och byta några ord. Bisses bil luktar som vår Standard Vanguard när jag var liten men så var också farsan, precis som Bisse, kedjerökare. John Silver utan.
Bisse går rakt på sak:
”Nu har det gått ned i lungorna.” Jag visste att han hade en cancerdiagnos men att det då bara gällde halsmandlarna. Han fortsätter:
”De, läkarna, sa att jag kunde få tre månader till om jag börjar med cytostatika, men det vete Fan.”
Bisse berättar att han varit in på Fonus och frågat efter priset på en begravning, han nämnde inte att det gällde hans egen, och summan de kom fram till var 27.000:-.
”Då är det kaffe med en tårtbit efteråt men det inkluderar inte Stenen, och vet du vad, de sa förr att om man var medlem i facket skulle man få rabatt på sin begravning, men vet du hur mycket billigare det skulle bli?”
”10%?” föreslår jag lamt.
”500 spänn!” Och det är bara att hålla med om att det är som att få en spottloska i handen som tack.
”Men, vad Fan, läkaren önskade i alla fall Trevlig Sommar när jag var där senast.” Han skrockar och jag kan inte annat än känna vördnad inför någon som nalkas sin egen hädanfärd på ett så osentimentalt sätt.
Helt underbart skrivet Täppas!