”Sätt inte igång och prata och skoja.” Greven instruerar mig sammanbitet, det är tidig förmiddag och han följer mig till Passmyndigheten. Bilden ska tas, fingeravtryck lämnas och en namnteckning ska skrivas.
”Jag har bråttom iväg på en annan grej, skolan du vet.” Han hatar, precis som jag avskydde att Farsan inte kunde köpa en kvällstidning utan att börja skämta och toka till det, när jag själv sätter igång tidsödande replikväxlingar.
”Jag ska ligga lågt” försäkrar jag när vi kommer in, får en kölapp och strax tas emot av en tjänsteman, för det heter väl så även om detta är en rätt ung kvinna.
Allt går smidigt, utan onödigt gafflande men jag kan ändå inte riktigt hålla mig.
”Jag hoppas att du fyller i så att jag blir könsbestämd som man” Jag vet att jag inte är någon sjutusan till karlakarl men en gång fick jag ett pass där de kryssat i rutan som angav att jag var ”Female”. Det ledde till en del besvärliga omständigheter, vilka jag inte tänker gå in på här, och den här gången ska det bli rätt från början.
Nu kan heller inte Greven hålla sig, det är pappas gosse det där, och frågar: ”Finns det inge ruta för ”Hen?”
Då börjar kvinnan bakom disken berätta: ”Jag hade ett föräldrapar härom dagen som kom med sin 3-månaders baby och krävde att det skulle stå ”Hen” i passet. Hon suckar men jag hör att hon samtidigt ler. Greven skrattar. Jag gubbskrockar.
Vi har helt enkelt riktigt kul på Passmyndigheten och det hade inte hänt om inte Greven frågat om det där med ”Hen” och tråkmånsar som aldrig avviker från den upptrampade stigen får aldrig reda på något de redan inte visste.