Ett iskallt regn pepprar taket, Greven övernattar hos Anton i Harmånger, en förståndshandikappad Mört begriper att det handlar om något slags ungdomsfylla, men jag har själv varit ung och på rent trots mot vädret klär jag mig varm, regntätt och går promenaden runt byn.
Smälter H:s samtal från Amalfi, den hänförande doften från alla blommor, maten och vandringen längs bergsstigar, in och ut ur moln, genom en saga av härligheter. Vädret är vackert, luften ljuvligt varm och Yogapassen är bra.
Jag fäller upp kapuschongen, vinden sliter i plasten och regnet smattrar mot ryggen. Tänker på Enver Hoxha, en stenhård diktator, som styrde Albanien fram till 1985 och att han hade en paranoja i världsklass. Detta land, stort som Småland, och som näst efter Norge har mest friskt källvatten i Europa, har över 700 000 bunkrar. Den största, i fem våningar, med hundratalet rum, byggde han åt sig själv och sina polare. På vissa ställen ska bunkrarna ligga lika tätt som Acne över en svårt drabbad tonårings ansikte. Driftighet och ett jävlaranamma utöver det vanliga ligger tydligen i Hoxhasläktens gener då en brorson till den forna envåldshärskaren just åkt dit för innehav av ett omfattande Kokainlaboratorium.
Landet har en låt med i Eurovision Song Contest, Tirana är uppiffat i rosa, violett och solgult, den ugnsbakade osten lär vara fenomenal och den grillade fisken ska vi bara inte tala om.
Kommer hem, hänger upp kläderna på tork och spelar Steve Gibbons, han som framträdde på Kulturstjärnan i Gnarp denna vinter, och melodin ”Down in the bunker”.