Det sorlar från gränden. Ett mummel stiger från alla dessa turister i Gamla Stan som går där, beundrar historiska byggnader och undrar, i alla fall brukar jag göra det när jag själv är turist i en främmande miljö, vad infödingarna har för sig bakom sina fönster. Vad har de i kylskåpet, vad läser de för böcker för sina barn och var slänger de sina sopor?
En sak är klar. Man bor tätt i Gamla Stan och ser, ja inte just jag men folk i allmänhet, rätt in i varandras lägenheter. Trots detta sköter man sitt och detaljstuderar inte varandra.
Jag är naken och dammsuger i köket och det är inte mitt problem om damen i lägenheten tvärs över den lilla gården blir galen av åtrå. Hon får skapa och söka behålla en relation på sitt eget håll, jag är trogen som en gammal S:t Bernhardshund och det finns väl hemsidor för sådant där och jag suger obekymrad, det är ljuvligt varmt, vidare medan Rufus dansar kring mina fötter och dammsugaren.
En stund senare står jag på trappen nere i gränden och röker.
”Excuse me Sir, can you tell me where I can find a public washing room?” Han talar en mycket vårdad brittiska och vill uppenbarligen inte ta det snuskiga ordet toalett i sin mun.
”You wanna take a leak, or what?”
”Well, yes.”
”Is it you (om så vore fallet finns en pisskur i Källargränd vid börshuset) or a woman who has the need?”
”Well, actually, It´s a female person.” Ok, hans fru är kissnödig. Jag beskriver vägen till Christers kaffebar ”Caffellini” på Västerlånggatan.
”Then you can have a fantastic cup of coffee while your lady can pee.”
”Thank you very much, sir!” De störtar iväg. Det är bråttom men jag vet hur det är när man i en främmande stad omedelbart behöver slå en båge.
Undras just hur det är i Tirana t.ex.?