Med en veckas ”Ring P1”-sändningar som en klump i magen äter jag lunch med TullaMaja, också hon med en veckas morgonsändningar i kroppen, på ”Invito”, ett kvarter från Knaust, massor av goda Italienska kolhydrater, och somnar sedan, medan hon dunar in i sin egen säng, på hennes soffa. Vi byter på så sätt skivor i våra huvuden.
TullaMaja ger mig en födelsedagspresent, en verklig panggrej; det är en stor kartong med himmelska rullrån som hennes tantväninna Florens har bakat. De är precis så knapriga och ljuvliga att de hamnar på rullrånens egen tio i topplista. Där ligger redan Anna Khemis och de här hamnar i gott sällskap.
TullaMaja spelar ”Kolonien” medan vi gör oss i ordning för kvällen. Det, alltså musiken, låter som ett pottklippt bönemöte i närheten av en Waldorfskola i Järna, ursnäll vispop Slätt och duktigt. Jag vill ropa: gå mot rött, bryt mönster och fall ur ramarna.
Några timmar senare går vi ned mot stadskärnan och konsert på Sundsvalls teater ”Club Frifolk” anordnar musikkväll med just ”Kolonien” Förra gången vi var här var det ”Skenet” och den musiken tog oss med storm. det var fantastiskt.
Det är nu med lågt ställda förväntningar vi möter upp med TullaMajas kompis Therese Sundqvist och äntrar teatern.
Stämningen är lågmäld, inte många känner till ”Kolonien” men när bandet drar igång blir det liv i luckan. Här finns all den glöd som jag inte hittade på skivan och konserten är fantastisk. TullaMaja, Therese och jag blir överraskade, lyckliga och hänförda. Precis som den övriga publiken. Det är hur bra som helst.
Trummisen är fenomenal och Anna, som sjunger och spelar fiol, är ju Ale Möllers dotter! Hennes pappa, Skånes kanske främste folkmusiker måste vara stolt. Precis som jag är över TullaMaja.
För över 30 år sedan, när TullaMaja var liten, anordnade vi konsert på GT-lokalen i Vattlång med Ales dåvarande band ”Filarfolket” och jag minns att jag om morgonen stod och bakade frukostfrallor åt bandet som övernattat hos oss. Tänk hur allt hänger ihop.
Vi studsar, okänsliga för den griniga kvällsvinden, fram på trottoaren, glada och lättsinniga efter en toppkonsert, när TullaMaja och Therese följer mig till ”Navet”, busstationen, och hållplatsen för 29:ans buss, den som ska ta mig hem till Jättendal och Rufus.
Två kvällar den här veckan har jag fått lyssna på levande musik och jag känner mig mycket priviligierad när jag promenerar i den nypiga nattluften längs byvägen hem till gården.
Dra på trissor vad kvällens konsert var bra!