LIVET, LIKSOM

  Det luktar härsket stekos, intorkat öl och leriga boots. Utanför den lilla syltan står några skitiga och slitna Pickups, en Coyote ylar under det stjärnbeströdda himlavalvet och långt där borta brusar motorvägen.

  Vi sitter i ett bås och försöker dämpa hettan i magen, Enchiladas så kryddstarka att de kan få stenar att brinna, med lankigt Mexikanskt öl och Tequila. Sorlet dämpas när ett litet band går på scenen: Roffe Berg, trummor, Micke Finell, bas och huvudattraktionen, Rip Masters på piano och gitarr.

Rip Masters

  Det blir Rockabilly och ur-Rock’n’roll. Rip Masters kan sina grejor, han har visst kompat bl.a. Gene Vincent och gör ”Sitting on top of the world” mer som en klämmig Boogie woogie än som en hjärtslitande blues.

Rip Masters, jag och Karin Lindberg (även känd som Carrie Hall i Carrie Halls countryband)

  Nej, men vänta nu, vi är inte i Texas utan på ”Kulturstjärnan” i Gnarp, Hälsingland och till fikat blir det kaffe med Hallon- och blåbärskaka. Den lilla publiken är entusiastisk och jag får den där känslan av overklighet igen: Tänk att detta utspelar sig i Gnarp.

  Smälter dagens ”Ring P1”-sändning med dess blandning av Flyktingkatastrof på Medelhavet och Potträning för praktiskt taget nyfödda.

  Tänk att jag får vara med om allt detta, det är livet, liksom.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.