EN KVÄLL I GENARP

En sak måste man prisa Malmö Aviation för och det är att under deras flygning till Malmö är inte bara kaffet utan även den lilla smörgåsen gratis.

  Mark Levengood är också med på planet men han kommer inte fram och hälsar.

Sanna plockar upp mig på Sturup, jag är lomhörd,  det kan ha att göra med att själen ännu inte anlänt men hon är en rackare på att måla upp ett Skåne som böljar i tidig vårgrönska, knoppar och en Magnolia vilken är på väg. I bygden vi ska till växte Lars Norén upp, han som sagt att ”Ljuset är det oerhördas blödning” vilket är ganska djupt sagt. Vidare har trakten framfött tonsättaren Karl-Erik Welin, mannen som brukade gå loss på, och slakta ett piano med en yxa. Tuffa killar. En annan liten detalj är att här är Sveriges tätaste område när det kommer till SD-sympatisörer.

Vi stannar vid Saluhallen i Lund och Cissi ansluter varpå vi äter fläskkarré på Portugisiskt vis, kokt med rött och vitt vin samt Timjan och Fänkål.

Vi gafflar på och har hur kul som helst. Av någon anledning kommer vi in på att man inte längre har ”Skjutvarning” i radio, att det Engelska ordet loom betyder skyttel, som man har när man väver och så pratar vi om kvällen och vad den kan ha att ge. det är då jag ska tala i Genarp. tänk om ingen kommer? Tänk om rondellhundmannen sitter på första bänk utrustad  med en kartong ruttna ägg? Jag är öppen för vad som helst.

När vi kliver ur bilen i Genarp går vi dubbelvikta i den skoningslösa  vind som Skåningar tar med godan ro medan vi som kommer Norr ifrån uppfattar som FARA.

Det doftar kaffe, hembakta (Lillemor) bullar, småkakor och det är vindstilla när jag skakar hand och hälsar på Genarps Kulturförening i Kyrkans samlingslokal.

Folk som trotsat stormbyarna kommer in, skorrar vänligt och slår sig ned.

Jag pratar om den sorglösa utflykten i en Standard Vanguard på 50-talet, om ”Ring P1”, träning, böcker och hur livet förändrats efter det att jag förlorat synen, till slut accepterat detta och gått vidare. Drar några snuskiga skämt men jag har nog Tourettes också.

Stämningen är varm, öppen och tillåtande på ett sätt som känns väldigt lite SD.

Säljer en trave böcker och Sanna ger mig en kram och ett paket chokladöverdragna marsipangrisar.

Det är en toppenkväll i Genarp och imorgon kommer de att knacka på hotellrumsdörren  i Lund med en bricka där äggröra och bacon bildar frukostens geniala centrum.

Ringer hem och säger att det är hårt som fan att vara föreläsare.