Det här är inte vilken dag som helst. Det är en ytterst märkvärdig och speciell dag då Jullan ska komma hem efter att ha varit borta i ett och ett halvt år. Först i Kina och sedan i Australien.
Jag gör som mamma, möter omställningar med mat, går ned till Munkbrohallen och ber dem stycka fram fin Högrev. Köper Lök, Potatis, lagerblad, Kryddpeppar och mörkt öl: Sjömansbiff, pappas specialitet.
Planet ska landa 16.30 och hennes vänner ska möta och ta henne in till stan. Vi vankar av och an. Lägenheten doftar mat och plötsligt hörs en bil nere i gränden. H öppnar fönstret och ropar portkoden.
När Jullan, i sällskap med Claudia, väl kliver in är det som om hon varit ute och tagit en nypa luft. 1,5 år känns inte som ett oöverstigligt berg och snart sitter vi alla bänkade, hugger in på maten och pratar. Jösses vad det är skönt att hon är hemma!
Vi konstaterar att Greven vuxit om henne men annars är det mesta sig likt.
Klockan i hennes kropp är sju på morgonen, hög tid att krypa till kojs, Felix gör sig i ordning för att åka till Lissabon i morgon och springa halvmaran.
När jag var liten, bodde i Gävle, världen var betydligt mindre och det var ett heldagsäventyr att resa till Stockholm men det r andra tider nu.