Läser/lyssnar på en fantastisk bok. ”Förtvivlade människor” av Paula Fox. Berättelsen är inte märkvärdig, eller så är den det, handlar om några akademiker i Brooklyn som faller samman inuti. Ingen som träffade dem skulle se att de gjorde det då de är, som de flesta av oss, mästare i att hålla färgen.
”Han pratar så mycket att sätta stopp för hans pladder är som att skjuta in en tidning under en hund som ska kräkas.”
”De står som i en pool med vattnet till midja, ler mot varandra men under ytan sparkar de på varandra.”
”Det var som att spola i en toalett på Titanic strax innan den gick till botten.”
Ovanstående är några lösryckta citat från denna ljuvligt förfärliga bok.
”Blod, droger och rock´n´roll” skriven och läst av Janique Svedberg, är inte bråddjup men oavbrutet fängslande. Självbiografiskt så det skvätter. Hon är barn till två hopplöst tillåtande psykologer, mamma tar livet av sig när hon är 11 och pappan, en störtmes, har inget emot att hon rymmer med Bruce Springsteens kompgrupp när hon är 15. Hamnar i New York, är bra på att dansa och hyfsad på att sjunga och blir en av tre Coconuts i bandet ”Kid Creole and the Coconuts”. Turnerar över hela världen. Proppar i sig alla droger, all sprit, knarkar och ligger med alla. Sångaren Prince snopp är i erigerat tillstånd lika stor som korven med samma namn. Hon blir gallerist i NYC och en tablettmissbrukare av Bibliska proportioner. Hon brakar samman, plockar ihop ett friskt drogfritt jag och hela storyn är så direkt och fri från litterär ambition att jag slukar den hel och hållen.
”Silkesmasken” är en rätt konventionell deckarhistoria där den enbente hårdingen tillsammans med sin unga begåvade assistent löser mordgåtor framför nosen på den besvikna Londonpolisen. Bra men något mångordig men då författarinnan heter J.K Rowling kanske det inte finns en redaktör i världen som vågar peta i hennes manus.
Det är inte så dumt att vara lagom sjuk och läsa/lyssna på böcker.