”Nu ska du få vila öronen en stund” säger Ulla, en av bloggens Guldkommentatorer, när vi åter råkas på Y-bussen och hon går av för en bit mat på Tönnebro värdshus.
Det är ingen fara med mina öron. Ulla är en baddare på att prata men är så härligt avväpnande att resan längs E4 går fort. Dessutom håller Rufus snattran och det är inte den där kattskeptiska Tyska chaffisen som sitter vid ratten. Det är en fin resa, solen skiner och ute är det +6.
Ulla, som är ornitologiskt road berättar att Kajan har himmelsblå ögon (och ibland går som Alika i korsord), anledningen till att man aldrig ser Duvungar är att Duvföräldrarna inte släpper ned dem från taken innan de blivit stora och att Domherren, enligt hennes mening, är den stiligaste fågeln men att dess sång inte är mycket att hänga i Julgranen.
Vidare pratar vi om att mörka ens vanor vid läkarbesök, själv brukar jag äta tuggummi för att dölja röklukten innan visiten hos doktorn och Ulla, som är diabetiker, dricker Grapefruktjuice i smyg.
Vad trevligt att du lade upp bilden som jag tog på er! Ulla verkade ju tro att ni störde andra passagerare med erat samtal, men sanningen är att min resa blev lättare att uthärda tack vare er. Hoppas att du & Rufus nådde fram till er destination helskinnade!
Hej Erik!
Tack för att du tog bilden och visst är Ulla ett härligt resesällskap. Jag tror du klev av i Gävle och du skulle ha hört henne beskriva solnedgången över Uppsalastäppen. Det var så måleriskt att jag frågade om hon ville följa mig på konstutställning, t.ex. Vårsalongen på Liljevalchs, och så tror jag det blir.
Hej från
Täppas
Så roligt att höra att Erik uppskattade vårt prat under resans gång! Ja du det är mysigt att åka buss – i motsats till att sitta o köra bil långa vägar i tysthet. Visst man kan lyssna på radion, men inget går upp mot oväntade möten med människor som prata om lite av varje!
Ulla