Drömmer att jag är vilse med en mobiltelefon vars knappar hela tiden ändrar skepnad. Hur ska jag då kunna ringa på hjälp?
Vaknar 05.15 av att Rufus sitter på mitt bröst och daskar mig på läpparna. Man behöver inte vara leg. Kattpsykolog för att begripa att om jag inte genast ger honom mat kanske han pinkar i mina läderstövlar.
Dricker kaffe, lyssnar på ”Ring P1”:s kortrepris och påföljande morgonandakt. Det är en förhållandevis ung präst som håller i trådarna. Han låter mycket snäll, så genomsympatisk att jag undrar om han brukar vakna 03.00, vara osams med både sin fru och Gud samt ha en sådan gräslig ångest att han allvarligt överväger en tur till medicinskåpet.
Dagen är en varsam blyertsteckning, vindstilla och tio kallgrader känns som en smekning. Klas-Göran, vad skulle jag göra utan honom, kör ned mig till halvsjubussen nere vid brandstationen och en timme senare kliver jag av vid Navet, Sundsvalls busstation och värmestuga för sådana som kommit på kant med hela skiten. Pendlares målmedvetna klackar blandas med ohälsosamma hostattacker och snörvlanden som osar T-Sprit.
En stund senare kliver jag in på Sveriges Radio Västernorrland, morsar på Magnus Leijon och får en pappmugg Java. Hagabagarens dagliga leverans innehåller Kardemummamuffins.
Först ringer Göran och berättar att han från början var skraj för invandrare men sedan han börjat besöka en flyktingförläggning har han fått många nya vänner och en helt annan syn på detta med flyktingar, främlingar och folk från andra kulturer. Han uppmanar pensionärer, de som låst in sig med sin rädsla bakom en stängd dörr, att hälsa på i flyktingboenden.
Ronny är på radiotråden och menar att Sverige borde ta emot 30 miljoner invandrare. Ett så stort och glest land kan lätt hysa 40 miljoner.
För mitt inre ser jag främligsfientliga individer sätta morgonkaffet i halsen.
Rut, en pigg dam i 90-årsåldern, menar att jag är löjlig, inte ska avbryta inringare varpå hon langar på luren. Heja dig Rutan, jag älskar riviga kvinnor.
Det slår mig att jag är en mycket priviligierad person som i direktsändning får prata med alla dessa människor. Det är lätt att vara vältalig om man har ett skrivet manus och bandar, var kläcks de pretentiösa ordbajsarna, inga namn, som recenserar diktsamligar i Kulturnyheterna? Själv föredrar jag att ha en och annan groda, ocensurerad och direkt, hoppande ur munnen.
Jag längtar redan efter nästa sändning och ett riktigt skarpt läge.
Var försiktig det kan finnas en Kristian även hos Ring P1. Lyssnade på Karlavagnen igår där Kristian medverkade. Han hade fejkat under några år och hittat på och förställt rösten. En del människor har blivit arga och en del ler åt tilltaget.