Vaknar denna Söndagmorgon i slutet av januari, ute i Gamla Stans gränder är det stilla, det är bara en hund, ett sällskapsdjur, som skäller försiktigt, och upptäcker att jag förvandlats till en, inte som i Kafkaboken, en skalbagge, utan till en Kulturgubbe.
Hur kunde det bli så här? Greven säger att jag ser ut som en brittisk överklasslodis, en som i exklusiv kavaj står på Puben och är bildat glad med sina kompisar men som sedan går hem och slår sin fru för att hemmalaget förlorade. Det är inte jag för jag varken dricker, går på Puben, gillar fotboll eller har någonsin slagit vare sig en kvinna eller en man.
Hör Martin Wicklin i P1 intervjua serietecknaren Liv Strömquist och hon är så ytterst älskvärd. Rolig och med en massa distans har hon givit röst åt nya generationer av feminister. Ändå gillar hon Ulf Lundell, en man som inte skäms över att han dras till unga puddingar. En hemsk tanke dyker upp: Tänk om hon bara vill spy när hon hör mig på radio, det vore inte trevligt.
Jag skulle berätta för henne att jag redan för 35 år sedan var hemmaman, tvättade, hängde oändliga rader av tygblöjor och tvingade i vår dotter TullaMaja rätt så äcklig mat. Riven grönkål över kokta linser, inga kryddor. Jag skötte barnen på dagarna, medan min fru arbetade, och skrev på nätterna.
Det ena ledde till det andra och så gick man och blev Kulturgubbe, en som trots allt bemöts med en viss respekt, och det enda försonande med det är att jag inte passar in någonstans.
Plockar ihop mina saker, drar igen väskornas dragkedjor och talar tröstande till Rufus. Idag reser vi norrut med Y-bussen, gud hjälpe att det inte är den där kattnegativa föraren från förra resan som håller i ratten, och imorgon bitti är det dags för en ny 2-veckorsomgång med ”Ring P1” från SR Västernorrland i Sundsvall.
Det stycke information, den artikel, som gjort störst intryck denna vecka är den man, en Judisk överlevare från Auschwitz som skrev en lång text i DN. Han menade att när Nazisterna växte fram på 30-talet blev de omgående normaliserade. Det var inget konstigt med dem, folk intog en passiv hållning och när den Judiska familjen fördes iväg till dödslägren stod grannar med armarna hängande och bara glodde.
Det är alltså mer än betänkligt när många rycker på axlarna åt att ett parti med i stort sett en enda fråga, en selektivt människofientlig inställning, har erövrat en stor del av väljarkåren, klätt sig i kostym och sitter i Riksdagen. Samtidigt, och för att inte deppa ihop, ska man veta att Svenskarnas attityd statistiskt sett är, att aldrig så många, över 50%, har en tolerant och vidsynt inställning till Invandrare och flyktingar.
Det musikaliska ledmotivet under denna Kulturgubbes vecka har varit en Liveinspelning där Neil Young tillsammans med Chrissie Hynde från Pretenders, framför en glödande version av Dylans ”All along the Watchtower”.