Handlar, innan Jag och Rufus bordar Y-bussen, tobak på Järntorget. Kvinnan bakom disken är ingen butter Bulgarisk släggkastartyp, vadå fördomsfull, utan nätt och rar. Hon kallar mig hela tiden för ”Vännen min”. Det känns som att hon dubbar mig till Riddare och det heliga lösenordet är ”Vännen min”. Gärna för mig.
Rufus lever rövare på bussen och när jag sticker in handen i korgen för att trösta honom biter han så det går hål.
Läser David Brooks krönika i dagens DN. Högerkristna har verkligen inget problem med karikatyrer av Profeten men hur benägna är de att driva gäck med sig själva?
Alla vill ha ett trevligt bemötande men vem är beredd att leverera det, eller som Timbuktu så träffande beskriver saken: Alla vill till himmelen men ingen vill dö.
När vi stannar i Jättendal kliver chaffisen av med mig och ber att få säga en sak: Det är förbjudet att ha djur med på Y-bussen, men det var så dags eftersom vi är framme.
Klas-Göran plockar upp oss och kör hem. En stor driva fluffig snö har blåst upp framför dörren och just den är det bästa bemötande man kan få.
även Timbukto har humör, härligt. Lyssna på inklippet i låten.