”Han som hade bussen före mig fyllde inte på med spolarvätska” klagar chauffören på Y-bussen när Rufus och jag sitter bänkade längst fram på väg till Jättendal. I höjd med Söderhamn sjunker temperaturen under noll och då känns allt genast lite bättre.
Vaknar och hela världen är vit. Det gnistrar så att även en blind förnimmer ljussensationerna och luften är lustgas. Lungorna sväller av oförställd lycka när jag går runt byn.
Kylskåpet är tomt och jag ringer Birgitta. Hon ska väl inte direkt till Starken i Harmånger, har en grynkaka på gång i ugnen men skickar Sivert.
Under färden till Harmånger berättar han om älgjakten. Den har varit lyckad även om han själv bommade på den enda älg han såg och sedan kommer det en rad berättelser om hunjävlar som ställt älgarna fel, vindar som vänt och mycket om som jag inte begriper. Men vädret har varit bra.
När vi gör entré på ICA är det som att rulla in med en flipperkula. Sivert brukar, det är tydligt, tänka på annat medan han skjuter vagnen, allt medan Birgitta sköter tänkandet.
Morsar på folk, gläds åt att vara så priviligierad att jag ena dagen är på Rönnells antikvariat och nästa på ICA Starks i Harmånger.
Det är kul att vara vilse med Sivert på affären, till slut hittar vi också de produkter, bl.a. Delsbofalu, som jag behöver, och i huvudet ringer melodin ”Lost in the Supermarket” med orkestern The Clash.