När H återkommer från England har jag låtit en skaplig bit Högrev puttra med vitlök, morötter i rött vin och det doftar underbart. Om jag får säga det själv.
H, Felix och jag glufsar i oss medan Greven petar i maten.
”Rävkött är ändå rätt gott” säger han motvilligt.
”Det är Högrev, Greven, inte Högräv” Han ljusnar och skottar i sig.
Det knackar på dörren och där står Annas man, Alf, med en laddning nygräddade Rullrån. Hennes rullrån hör till det som gör livet värt att leva men Greven är skeptisk som vanligt.
”Vad är det för särskilt med rullrån?”
”Svårt att förklara för en som inte begriper och därför får du inte heller smaka.” Jag lägger paketet bland det andra som ska med upp till Jättendal.
Hasse ringer, jag säger att jag fixat biljetter och han förklarar att han snackat med Torkel. Denne ska ordna två platser längst fram när han, alltså Torkel Rasmusson, framträder med ”Träd, Gräs och Stenar” onsdag kväll på Rönnells Antikvariat.
Det regnar i gränden och någon vidare Julstämning är det inte men det känns ändå som om räven raskar över isen.