”Igår vid den här tiden irrade vi omkring i skogen och letade en gran.” Vi är på väg nedför Tyska Brinken, han behöver snus och min kropp ropar efter gymmet.
”Så har vi det.” sammanfattar Greven.
Sitter i roddmaskinen, lyssnar på nya Pink Floyd- och Bryan Ferryskivan och funderar på nästa drag i den bok jag, förmodligen, håller på att skriva. En storslagen konstnär, en skapare av en omfattande by i Ångermanland med byggnader från hela världen kommer i luven på en Dansk Surströmmingsentreprenör allt medan Kommunstyrelsen vibrerar av utomäktenskapligt sex, knasiga satsningar och inte minst om den Indiske ormtjusaren och hobbyakupunktören Mr. Gandhi.
Pustar ut efter passet i Johanna Freijs knä, begrundar detta med kultur, att den inte kan leva om den står stilla. Inte ens i Hassela.
På kvällen är det debatt x 2 på Publicistklubben. Felix och jag äter vegetarisk Moussaka. Kulturministern, hon som förra veckan förlorade sin budget och bara med säkerhet sitter kvar till slutet av Mars försvarade sin ståndpunkt, den att kultur och demokrati hör ihop. En debatt handlade om att riktig journalistik får stå tillbaka för skojiga Youtubeklipp med gulliga kattungar som spelar piano. Uppseendeväckande toknyheter som får många delningar blir viktigare än genomarbetade och på fakta byggda artiklar. Den andra debatten handlade om samma sak fast på ett annat sätt, är papperstidningen på väg att dö. En bit saftigt fakta som kom fram var att medelåldern hos de som prenumererar på lokala morgontidningar är 67 medan bara 5% är under 40.
En som kom fram var också Gunilla Kindstrand, chefredaktör på Hälsingetidningarna och höjdare inom Mittmedia, en mediekoncern som ger vinst trots papperstidningarnas nedgång. Vi kom på stående fot överens om att göra Web-TV tillsammans. Det ska bli jättekul.
Björn Häger, den senaste PK-ordföranden är nog bra och fin men alldeles på tok för förtjust i sin egen röst och varför i hela helvete frågade han Erik Blix, årets vinnare av ”Guldpennan” om dennes skallighet? Erik fick förklara att han haft en tumör och fått cellgift men vad har det med hans arbete som journalistisk underhållare, Public Service i P1 och kulttidningen Grönköpings Veckoblad att göra?
Undrar en som är less på att tala om blindhet i de fall detta inte är relevant. Man tänker ju varken med ögonen eller med flinten.
Till slut blev det så trist att Felix och jag reste oss och smög iväg. Årets Julbelysningar över Drottninggatan fick högsta betyg av Felix.
Vi är många som är förtjusta i vår egen röst Täppas. En yrkesskada kanske om man jobbat mycket med radio. 🙂 Intervjun med Erik Blix hade vi förberett och vi hade kommit överens om att jag skulle ställa den där sista frågan, om hans sjukskrivning. Och att han kort skulle berätta. Eftersom många troligen undrade. Så den kom inte oväntat och eller oönskat, om man säger så. Blir kul att se dina webb-teve-program med Gunilla. Synd att du gick och missade debatten med kulturminister och Mittmedias vd om dagstidningarnas kris. Lycka till!
Hej Björn!
Jaha, Erik ville prata om detta. Men om du orkat läsa hela mitt inlägg, inte bara raderna som handlade om din röst, hade du sett att vi visst lyssnade på Kulturministern också. Den var den, den sista, debatten, som blev så seg.
Apropå röst. Har du märkt att när det är dags för publiken att fråga är det ofta någon som reser sig och greppar mikrofonen, men denne någon, ställer ingen fråga utan börjar bara, som mamma sa, att mala.
Med bästa jag älskar Publicistklubben hälsningar från
Täppas
Många som älskar sin egen röst, som sagt. Och, så seg tycker jag inte debatten var. Segare har vi haft, 🙂
Men vi får göra vårt bästa att pigga upp det,
Välkommen.