TullaMaja och jag passerar den legendariska trappan inne på Knaust i Sundsvall och ett muntert sorl möter i matsalen. En lokal tankesmedja anordnar debatt och diskussion om det här med Norrland. Ska det bli det gamla tragglet om hur naturtillgångarna skövlas, samhällena avfolkas och allting stänger?
Nej, det blir mycket roligare än så när professor Lars Westin från Umeå Universitet, en slagfärdig nyliberal sprätt, hetsar auditoriet genom att hävda att den enda fungerande sociala strukturen är STADEN. Helst med minst 200 000 innevånare. I Norrland finns det människor till 4 sådana skapelser och då blir den övriga marken, 1/3 av Sveriges yta myggornas förlovade land. Att försöka sälja in idéen att Staden är Norrlansgåtans svar är kul men inte realistiskt.
Po Tidholm menade att det är just bristen på verklighetsanknytning som får så många kommuner i Norrland att försöka slå varandra i konsten att utslunga hurtiga slogans om sin egen förträfflighet. De yrar om storatad-samverkan, enastående utveckling och en gurglande framtidstro när det i själva verket är bara 2 (två) av kommunerna i Norrland som ökar sin befolkning. De vill så väl med sina käcka utrop men de skjuter sig i foten då det de hoppas på inte har någon anknytning till verifierbara fakta. Han menade:
”Låt oss istället skruva ned förhoppningarna, hitta en godtagbar (låg) nivå och nöja oss med det” vilket var lika provokativt som professorns hyllningsmantra om Staden.
I biljettpriset ingick en Jultallrik, en fin kväll och sedan tog jag 29:ans buss, klev av i Jättendal och gick hem i mörkret. Rufus sa Miao när jag kom innanför dörren.