”Men vad Fan, jag har glömt koden till kombinationslåset!” utbrister en kille i omklädningsrummet.
”Ring ett Medium” föreslår jag trots att jag inte tror ett smack på den lösningen.
Herregud, det är en sådan där deprimerande Novemberdag då pinkoden till Livet självt är på drift. Dröjer vid riddarfjärden och tar ett snack med det stora kalla vattnet. Det är tjurskalligt som allt annat och lämnar inte ifrån sig ett dyft. Allt får man lista ut själv.
Det blir repris på det som hände tidigare i veckan: Jag kör käppen i en tiggare. Här bör påpekas att jag inte sticker käppen genom en tiggare likt ett spett genom en kyckling som ska grillas. Det är något mjukt jag stöter på. Hon, det är en kvinnlig tiggare, skrattar vänligt. Jag skrattar. Vi skrattar. Det är en stund av ömsesidighet fast vi har helt olika uppdrag i tillvaron: Hon ska tigga och jag ska blind gubbkäppa mig vägen fram.
Den ström av bajsvatten som hamnade i bloggens kommentatorsfält för några dagar sedan, apropå att jag sprang på en tiggare utanför radiohuset, kom sig av att någon ”Anonym” länkade från den stora kloakfloden ”Flashback”, hatarnas hemvist numero uno. Detta förklarade min Webbmästare Hans men jag glömde att be honom rätta till en sak på min Hemsida: Simon Carlfjord påpekade idag att det är han och inte Peter Ottosson, som det står på sidan, som tränar mig.
Simon gör mig också uppmärksam på att det var en het debatt i Sociala Medier rörande könsförnedrande märkning av barnbyxor.
”Vad är det att hetsa upp sig över?” undrade han och jag kan bara hålla med. Kriget i Ukraina, IS framryckning i Mellanöstern, 1 miljard människor undernärda och så de burmesiska buddister som jävlas med Rohingyas, en Muslims befolkningsgrupp, är betydligt mer upprörande.
Greven å sin sida håller på att gå av på mitten då ”World of Warcrafts” expansion lett till att åtkomligheten fuckat upp. Han är galen av Wow-vrede.
Går runt Gamla Stan med Urban. Han läser matsedlarna som sitter utanför Restaurangerna men det låter inte gott utan mest som olika kostsamma sätt att skölja ned en matbit, t.ex. Senapspanerad Strömming för 260:-, med tre snabba Stora Starka. Det livet har jag för länge sedan lämnat .
TullaMaja ringer, det är dagen innan hon reser till San Francisco, och hon har en sjudundrande resfeber. Hon säger att om hon rest till en strand för att sola och läsa romaner hade ingen höjt på ögonbrynen men nu är hon på väg till en stor stad på USA:s Västkust och det tycker somliga är underligt. Jag avundas henne denna exklusiva belägenhet.
Samtidigt som jag hoppas att Jullan sitter på ett plan tillbaka från Honolulu till Sydney och hennes arbete som Junior Designer. Det var tydligen på Hawaii som någon kom på Wikipedia.
Man lär sig något även en sådan här skitdag då livskoden är på vift.
Mycket intressant läsning som vanligt när du skriver Täppas. Jag tänker länge efter det att jag läst färdigt.
Det innefattar så mycket olika saker och händelser som är värda en stunds eftertanke. Kram från Ulla på Y-bussen