När tidpunkten för avresa från Jättendal närmar sig är Rufus försvunnen. Han är inomhus men var?
Jag går runt med matskålen, låter torrfodret rassla frestande och pratar med exempellöst löjlig gull röst.
Går runt i alla rum och avläser varje tänkbar yta, säng, soffa eller fåtölj där han kan tänkas ligga. Ingen Rufus.
Den här katten vill inte resa till Stockholm, den saken är klar och det är först när jag sätter mig och daskar favoritborsten mot knäet som han plötsligt hoppar upp, från ingenstans och låter sig infångas.
Per Engberg kör oss i sin Pickup till hållplatsen vid E4 och så står man där i duggregnet medan vinden och bullret från långtradarna drar i kepsen.
Y-bussen är knökfull, Rufus försvinner in i sig själv, är han katatonisk? medan jag seglar bort in i en otrolig bok: “Hakawati – Sagoberättaren” av Rabih
Alameddine medan bussens luftrum i övrigt behärskas av människor som inte borde få äga en mobiltelefon. Långa meningslösa, inte för de som pratar kanske, samtal, tjatigt omtuggande av skitsaker, med andra ord den sortens mellanmänskliga kontakter som borde försigå i slutna rum men inte på allmän plats.
Någon borde gå med en vattenhink i gången, beröva skitpratarna deras telefoner och dränka dessa i hinken.
När Greven möter vid Cityterminalen börjar han genast orera om könskvotering. Han gastar och går på om kontrollsamhället och löjeväckande ingrepp i människors frihet. ”Ibland måste man kanske lagstifta för att få till stånd en förändring” föreslår jag men detta viftar han bort. ”Snart får ingen röra ett finger utan att Staten är där och petar.”
Kanske är jag ett exempel på DDR-människan, en som inte anser att alla borde få inneha mobiltelefon?
Hem med Rufus, han hoppar glatt ur sin kattkorg medan vi går ned till ”Jerusalem Kebab” i Gåsgränd. Ett sällskap, kanske Palestinier, slänger käft med innehavaren allt medan denne gör i ordning våra tallrikar med Kebab, kyckling, Falafel, grönsaker med kikärtsröra samt bulgur.
Skönt att det gick bra att resa med din Rufus en gång till. Visst är katter märkliga? Jag menar – han bara försvann när ni skulle iväg. Jag tror de känner på sig när det är nåt på gång.
Jag tycker att det är så bra att ni kan resa med bussen istället för tåg!
Ha det så bra i Stockholm. Jag var där förra veckan och hälsade på sonen. Det var trevligt. Nu ska jag strax iväg på akvarellmålning tillsammans med några härliga damer.
Lev väl!
Ulla
ligger här i min hostelsäng på norra hawaii och vill gå till jerusalem nu pappaaaaaa. det gör vi fter montis i mars. puss