Dimman ruvar i mörkret, Greven och hans fränder kokar pasta och jag åker med Maria och går på bio i Hudiksvall. ”Hallonbåtsflyktingen” är en småkul komedi om en Finne som är så betagen i Sverige att han får en levnadstrött Svensk psykologs identitet och liv när Svensken för sin del tar sig av daga. Det blir själslig cykelhjälm på för Finnen, spelad av Jonas Karlsson, men det hela övergår snabbt från samhällssatir till rätt oskyldig fars.
En knepig sak var att min biofåtölj brakade samman och kanske är det ett sorts betyg. Jag skruvade på mig så mycket att sätet säckade ihop.
Kvällsfika i Gnarp med varma smörgåsar och té.
På TV:n går ett program som heter ”Brevet” någonting och då landar jag, som en fossil genom en tidsburpa mitt i samtiden. Jaha, programledaren är Alex Schulmans svägerska, hon är bra, och där är ju den där sympatiska Martina från ”Morgonpasset i P3”. Han som låter som om han rymt från ett studentspex är ju David Batra. Han skrockar vällustigt åt sina egna skämt och är inte han gift med hon som tippas bli ny Moderatledare, hon som sagt någonstans att Stockholmare är klyftigare än lantisar?
När jag återvänder hem sitter Greven med vänner och, som ugglor, ja just det; kollar på film.
Söndag morgon, huset är tyst som en djuphavsspricka, och strax efter 11 ska Savvo köra djupingarna till tåget. H ringer och undrar om pojkarna hjälpt mig med det de skulle göra?
”Nja” säger jag aningen skamset ”de ligger och sover”. Men det är inte jag som ska skämmas. ”Kör upp dem!” manar H.
Tar mitt förnuft till fånga. Jag ska inte känna mig skyldig och dålig bara för att jag är vuxen. De här pojkarna är så curlade att de skulle kunna gå till VM-final.
Sagt och gjort, jag väcker Greven och han uppger att han varit vaken länge och bara längtar efter att få sätta igång.
Strax städar Love och Martin nöjesutrymmena, TV-rummet, medan Greven och Jesper Engberg, jaså han sov här också, kör småved till logen.
Till slut står pojkarna, Jesper har gått hem, och poserar med mig innan avfärd.
Savvo är förkyld och blåser ut en snorsträng på gräset.
Love och Martin, riktiga Stockholmskillar, är förundrade.
”Det där kallas Bondsnyta” förklarar Savvo likt en tålmodig småskolelärare.
Sedan bär det iväg och nu är det bara Rufus och jag som är kvar, och regnet.
Mästerligt skrivet Täppas! Jag njuter av att läsa…
Ulla på bussen
Någon gång vill jag veta mer om biofåtöljen som säckade ihop.
Detta skrev Leo
Bäste Leo på Vargön!
Jag vet inte om detta är något som jag själv bär på eller om det dels av många. Ofta känner jag att verkligheten är ett brunnsborrning som hotar att gå sönder, Hal tunn is, ja en känsla av att falla igenom.
Att en biofåtölj brakar samman har aldrig hänt mig. Satt där med en påse Gott och blandat, bredvid min kompis Maria, på den enda biografen i Hudiksvall.
När filmen efter tio minuter var färdig, man fattade idéen och hadde lärt känna karaktärerna men då det ändå skulle pågå i över en timme till började jag byta ställning. Plötsligt gav sitsen vika och föll ut som hakan på en förvånad person. Den gav vika och jag klamrade mig fast vid sitsen, den satt fortfarande fast längst in, som en drunknande vid ett isflak.
På ”Boyhood” satt jag droppstilla i tre timmar.
Hej från
Täppas