Regnet, nu något mindre Syndafallsaktigt och mer som en tyst gråt från en sommar som packat sina väskor och är på väg söderut.
Oro. Greven kom igår kväll resande från Stockholm med två kamrater men han kom inte för att sitta och spela Fia med sin pappa utan för att tillsammans med polarna gå på inflyttningsfest i Harmånger.
Kan Sex, Sprit och Knark stavas tydligare än en inflyttningsfest i Harmånger, 1 mil Söder om Jättendal?
Han har inte varit synlig sedan igår kväll då han otålig kom in och sa hej för att försvinna till, ja just det, en inflyttningsfest i Harmånger.
Bläddrar bland tänkbara försyndelser: Sex går nog bort för de här pojkarna tycks älska sina datorer mer än flickor. Knark går också bort då det är en kulturell markör som inte, tror i alla fall korkade jag, är vanlig på landsbygden. Kvar finns sprit i floder och just vad gäller den har jag personliga erfarenheter av dess skadliga verkan. Fast när man är ung finns inte döden, livet är för evigt och allt är bara ett underbart nu.
Talar med Grevens äldre bror Nilas på telefon och denne målar upp en bild av ylande sirener, polisstrålkastare och kaos. Verkligen uppiggande.
I en bättre värld, hoppas att det är den här, kommer Greven snart att dyka upp, tjänstvilligt rensa stuprör från blöta löv och köra spisved från uthuset till logen.
”Vi är inte utvecklingsstörda” säger Greven när jag får tag på honom via en skakig mobillina till Harmånger ”Du kan lugnt åka på bio med Maria till Hudiksvall medan vi kommer hem och tar hand om stuprören.” Han låter mycket förtroendeingivande. De måste ta landsvägsbussen hem då själva lägenhetsinnehavaren, den ende med körkort, inte ännu vädrat ut festångorna ur sitt blodomlopp.
Ringer Stanley i Delsbo. Även han sitter inne med regnet spelande på stugtaket. Vi pratar om ditten men även om datten. Om man kommer i det läget att man måste byta hjärtklaff, skulle man då välja en syntetisk eller en som kommer från en gris? Till slut kommer vi in på Nobelpristagaren i Litteratur och jag säger att jag inte läst honom. Då drar Stanley några boktitlar, på böcker som vi läste förr i tiden, och, just ja, nu minns jag. Bra böcker, alla tiders och jag börjar sväva på ett kulturellt gasmoln.
Klart man läst Nobelpristagaren och det redan på den tiden då Peter Englund iförd galonisar satt i sandlådan och sög på en karmosinröd plastspade.