Står på trappen, dagen är kylig, axlarna ömmar efter gårdagskvällens träning på Kulturstjärnan i Gnarp och i Päronträdet sitter en exilregering bestående av gruffande kajor. Vanligen håller de till på taken nere i byn runt kyrkan, det här är förmodligen en utbrytargrupp.
Rufus sätter sig vid mina fötter.
”Ja du Rufus, vad ska man tro? Vill du gå ut och kolla in de där pippisarna eller tycker du det är för kallt, fast du har ju päls, i alla fall lite?”
Gubbvarning. Jag har börjat prata med katten.
Ikväll blir det andra bullar för då ska jag delta i ett möte i Strömsbruks hall. Det är en Museipedagog som anordnar och ämnet är den Hälsingekultur som ofta skyms av Hälsingegårdar, spelmansstämmor och hemslöjd.
Nu är det den tid då industrierna vid kusten blomstrade som ska avtäckas. Massor av människor hade sin utkomst och sitt liv vid sågen i Stocka och inom papperstillverkningen i Strömsbruk.
Arbetare som med matlådan på pakethållaren cyklar till jobbet, svängande kranar och lastbilar som lastar av råvaror till cellulosatillverkningen. Fackmöten, kaféer med schackspelande gubbar och unga flickor som går för att passa upp i direktörsbostäderna.
Liv och rörelse och ingen trodde att detta någonsin kunde ta slut. Men det gjorde det och nu står byggnaderna som slutna katedraler.
Kvar finns bara minnet och det är det vi ska ventilera ikväll.