Det känns på ett speciellt sätt i magen när Maggan, dagen innan sin pensionering, kommer för att ge mig en allra sista lektion. Hon är expert på att lära de som inte ser att använda dator.
När sågs vi för första gången? Herregud, det var väl för si så där en tusen år sedan, och jag hade börjat se dåligt men utan att begripa varför och hur. Hamnade på kurs med en massa andra synskadade och jag fattade inte varför jag var där. Jag var väl inte blind, hur kom det sig att alla gick med käpp och dessutom låg deras Ledarhundar här och där som värsta blindfällorna. Jag snubblade på de ludna varelserna men de lyfte knappt på ögonlocken, så tränade var de att uthärda blindstyren.
Mitt första ordbehandlingsprogram hette WordPerfect 5.1 och det senaste är Officepaketet av modell 2013.
Det finns gott om människor som är flinka med datorer men väldigt få som Maggan. Hon bygger broar mellan tekniken och, som i mitt fall, själva Ordbehandlingen.
Utan henne hade jag suttit och bundit borstar. Inget fel med en bra borste men i själ och hjärta är man ju en Skrivkarl.
Tack Söta Maggan för allting.
Hoppas Maggan får en riktigt skön pensionärstillvaro!
Tack Maggan.