Det står en flaska Champagne i en ishink bredvid en bukett blommor på det lilla soffbordet när jag kommer in på mitt rum på Gothia Towers i Göteborg. Dusch, en stunds kontemplation på sängen och så ned på golvet i Mässhallen.
Det är full rulle, montrarna blixtrar och larmar, varenda kvadratcentimeter är upptagen av någon som vill sälja en bok. Kindpussar, lite skvaller och så redaktören för Arménytt som vill att jag ska fylla i en tipskupong och äta en karamell formad som en granat men jag säger att jag är pacifist och går vidare i trängseln.
Efter någon timme på Mässan är jag trött och pustar ut med ett glas mineralvatten tillsammans med Klasse (Klas Östergren)i hotellbaren. Vi pratar om allt annat än om böcker och hans plats i Svenska Akademien. Mest blir det prat om Rosor.
Går sedan en trappa upp och tillsammans med min agent träffar vi en rad Internationella förlag. De är sjövilda och bjuder över varandra så det står härliga till. Alla vill ha mitt senaste manus. Tröttsamt men också lite roligt.
Åter till hotellrummet, ny dusch med efterföljande vila. Väljer en kostym av en Japansk designer, den sitter förbaskat bra och jag känner mig välklädd på det där avslappnade sättet som man bara gör när ens kläder är som en andra hud.
Middag med förlagsfolk från USA, Australien, Frankrike och Tyskland. Trevlig samvaro men jag är så trött på restaurangmat och ostron känns bara som att äta någon annans snor.
När klockan närmar sig 23.00 kommer jag in på Park Avenys bar och genast lösgör sig några herrar från bardisken. De störtar åt mitt håll. Det är Karl Ove Knausgård, Jussi Adler-Olsen och Björn Ranelid som alla vill bjuda på ett glas och ta del av mina synpunkter. Jag räknar elle-belle-bi och nickar åt Karl Ove. Jussi och Björn sitter sedan med plutande munnar och med huvudena misslynt ihop några bord bort. Jag slår mig ned med Karl Ove. Han flämtar som en förväntansfull knähund och jag tycker det är lika bra att gå rakt på sak:
”Men vad tusan, Karl Ove, så många böcker för att beskriva så litet. Vem tror du att du är, Marcel Proust på Getost? Plus att den där Geir som du hela tiden skriver om är skittrist”.
Karl Ove ser lite stukad ut .
”Ja vell ja, de må nog vare på det viset, kempeintressant att höre dine innerste tanker”.
Vips kommer Marie Jungstedt, Louise Boije af Gennäs samt Katarina Wennstam och lindar sig runt mig som raskattor. De nonchalerar Karl Ove, han försvinner i vimlet och vi börjar prata om deras senaste böcker. Alla är läsvärda men den bok som gjort störst intryck är Katarinas ”Skuggorna” Marie och Louise troppar av medan Katarina nafsar i min örsnibb och säger i en doft av läppstift, svett och parfym:
”Äsch, jag är så trött på att prata om min bok. Kan vi inte prata om oss istället?”
Så där håller det på och jag är fullständigt utschasad när jag någon gång in på småtimmarna kryper ned i min egen hotellsäng.
Så kanske det skulle kunna vara. Men inte då: Fast vad är väl ett dygn på bokmässan i Göteborg mot att efter ännu en ”Ring P1”-sändning och i gurglet från kaffeautomaten ligga i soffan på redaktionen i Sundsvall och begrunda tillvarons krumbukter.