Linda på gymmet, som är Mammaledig, hälsar på i receptionen med sin 2 månader gamla guldklimp, Mira.
Flickan har tjockt ulligt hår och en näsa liten som en blusknapp. Flickan är fullständigt överljuvlig. ”Dina barn har väl också varit så här små?” säger Linda och tanken är lika svindlande som enkel och sann.
Nyss talade jag med Jullan, via Skype, när hon tog en kvällspromenad över en bro i Sydney.
Ännu lite senare tittar Greven upp ur sin Pilotfåtölj och sitt Headset, han Skypar också och det med en kamrat. ”Vad säger du om det här Farsan: Vad gör man om man sitter i skolans matsal och upptäcker att någon tokstirrar på en?” ”Hmmm” funderar jag ”Det första man ska göra är att inte slå ned den där som glor”.
”Där hör du” säger Greven i Headsetets mikrofon och det till sin kamrat vilken är en smula våldsbenägen. ”Det är väl bättre” fortsätter jag ”att fråga personen om denne käkat blängsylta med tittgröt, sedan får man väl se vad som händer och ta det därifrån”.
I dag skriver man väl ett elakt tweet eller lägger ut fanskapet på Instagram men så där gick det till när Farfar var ung.