Sommarens hitintills hetaste dag lagar H ett antal pajer. En med lax, örter, parmesan och citron samt några primörer t.ex. sparris. En med spenat, rödlök, västerbottenost, tomat och Prosciutto. En med Kantareller, Champinjoner, Rucola, Cheddar och Getost. Tårta på Maräng, citron, Hallon, Lemon Curd, Yoghurt och Grädde.
Snart kommer gästerna. Himlen svartnar men tänker åskan slå till just här, trots att den inte är bjuden?
Spisen går för högtryck. Flugorna surrar. Svetten rinner och varje rörelse innebär en ansträngning. En toppendag att ha gäster.
Vad ska vi prata om? Orkar vi utbyta ord eller ska vi sitta med svullna ansikten, pusta, tugga paj och hålla klaffen.
Man kan förstås prata om det som kallas ”Gazakrisen” precis som om det handlar om en kris och inte om en slakt. Ukraina förstås, och Putins maktfullkomliga fingrar i den territoriella syltburken och så förstås värmen. Tänk vilken värme vi har.
Vi skulle kunna prata, när pajerna är uppätna, om det vi hörde i Gnarp häromdagen: Genom att kolla om ens bajskorvar flyter eller inte kan man se om de är fulla av gift. Rena korvar flyter.
Jag skulle gärna vilja berätta om boken jag nästan är klar med: ”Den svarta tjärnen” av Thomas H. Cook, en deckare som inte är en deckare utan mer en modern, nåja 20-talet i en liten håla på Cape Cod, Usa:s Östkust, häxprocess kring allt det som händer när den nya teckningslärarinnan kommer till den lilla stadens skola.
Maria från Mellanfjärden kommer cyklandes, Magda och Martin anländer gående medan Kerstin och Hans transporterar sig i bil.
När alla är bänkade annonserar Hans att han ska släppa en bomb. Vi spetsar öronen och väntar något riktigt smaskigt men det visar sig att det handlar om att de ska skaffa en robotgräsklippare och den ska döpas till Robert.
Sedan pratar vi om vilket helvete det är att koppla av. Semester är inget för veklingar, relationerna prövas som aldrig annars och den höga skilsmässofrekvensen i början av hösten märks bland annat på att det är en strykande åtgång av Banankartonger i mataffärerna.