Sommarens dofter är fetare än någonsin och värmen får hjärnan att koka när jag går runt byn. Lösryckta citat far omkring som teleprinterremsor i skallen, slakten är i full gång i Gaza, ett trafikflygplan är nedskjutet och i kanten av nyhetsrapporteringen, en sådan där knaskul notis: Robotgräsklippare av olika märken och som behärskar sina egna tomter, får något slags fel av grannens system men tänk om villaområdenas alla robotgräsklippare gjorde uppror, slöt sig samman, och satte skräck i befolkningen.
Mördarsniglar är inte mycket att skriva hem och berätta om i jämförelse med de bestialiska Djävulsklipparna. Det kommer rapporter om att hela familjer, som i godan ro suttit i bersån, druckit Hallonsaft och doppat Kardemummaskorpor, blivit nedmalda till köttfärs av ett gäng förvildade Robotgräsklippare.
Den här dagdrömmen måste bero på att jag legat vaken en stor del av natten och läst/lyssnat på en fängslande bok: ”Metro 2033 – Den sista tillflykten” av Dmitrij Gluchovskij.
Moskva är söndersmulat av Atombomber och några spillror av befolkningen har flyttat ned i T-banesystemet. Medan de framlever sina liv i underjorden, odlar svamp och bekrigar varandra, behärskas jordytan av Mutanter och egendomliga väsen. En del av dem rattar in sig på människornas psyken och ger dem en ångest av ohygglig styrka.
Det är underbar läsning svettiga sommarnätter då man ligger vaken och kliar sina myggbett.
När jag passerat t-korsningen vid G:a Konsum och fortsätter mot järnvägen och brandstationen stannar en bil. En man, sommarstugeinnehavare vid kusten, kliver ur: ”Du, när Victoria gifte sig med Daniel ringde en dam till ”Ring P1” och och beklagade sig över att en av bröllopets kommentatorer bröt på ett annat språk. Du sa: Det gör väl Drottningen också, varpå damen skarpt sa ifrån: Nej, det gör hon inte alls! Vad tänkte du i det ögonblicket?”
Jag, som har huvudet fullt av förrymda gräsklippare och ryska dystopier, minns inte exakt vad jag tänkte den gången för flera år sedan. ”Ja du, jag tänkte väl att det inte fanns mycket att tillägga. Ibland talar det uppenbara sitt eget språk”.
Vi står och pratar en stund och han är mycket vänlig, säger att det är bra att jag avbryter tråkmånsar och är lite besvärlig. Jag säger att jag börjar sända igen den 4:e Augusti och han lovar att lyssna.
Fortsätter hem. Häller en hög med salt i handflatan och sköljer ned med vatten. Ett av farsans gamla knep vid svettiga värmeböljor.
Längtar till kvällen när jag får återvända till Moskvas undre värld.