”Var är hårfönen?” gastar Greven som vore detta en fråga om inte bara Jordens, utan hela Universums, existens.
”Inga riktiga karlar använder hårfön” anmärker jag sexistiskt. Han fnyser.
Det är stora saker i görningen.
Jag kommer hem från gymmet efter ett pass med min nya PT. Han heter Marcus von Plenker-Tind och är en sammansatt person då han vid sidan av att vara PT helst läser Grekiska dramer och har en karriär som Skådis parallellt med allt annat. I filmatiseringen av Jonas Hassen Khemiris ”Ett öga rött” spelar han skithögen som mobbar huvudpersonen i skolan.
Greven och Fabbe ska just avsluta sin bana i Grundskolan, de har varit på Östermalm och hämtat sina smokingar. Det utbryter en feber, nästan som en yrsel, av upphetsning. H skulle gärna vilja vara med om just dessa förberedelser inför balen men hon arbetar.
Jag förklarar, som varje gubbe före mig, att skjortan, med sina utstående vassa flikar, kallas ”Fadersmördare” och jag trimmar deras maggördlar och flugor.
De ska, tillsammans med några andra i klassen anlända till Balen i en limousine.
Hur anländer man bäst till balen?
I en vit limousine med en svart förare eller en som körs av ett blekansikte? I en svart limousine med en vit chaffis eller en som framförs av en svart?
Detta läste jag i en bok om Norska Finansvalpar och deras funderingar om hur man bäst anländer till New York City men Greven säger att här i landet talar vi inte om hudfärgen på bilförare.
På torsdag reser i vilket fall han och H till New York men då blir det nog pendeln från flygplatsen in till Manhattan.
Buller och bång. Kompisar trillar in genom dörren. Rufus smyger in i ett hörn. Luften är så tät av herrparfym och testosteron att man blir yr. Plötsligt har det gått och jag är bedövad av känslor och kemikalier.
Varför sa jag att smokingskjortans krage kallas ”Fadersmördare”? Där hade jag ytterligare en lucka i min kunskapsskatt. Det är väl ändå frackskjortan som har den typen av krage!
Nu börjar oroliga mammor ringa. Jag hör hur de sväljer och andas tungt. Deras barn säger att de ska sova hos oss. De anar att de små liven ska försvinna i ett svart hål av examensfylla. Jag säger att de ska ta det lilla lugna, allt kommer att gå så bra, så bra.
Och Gud hjälpe att pojkarna har trevligt ikväll och inte somnar i ett dike.
Man slutar bara 9:an en gång i livet.
