”Jaha och det här är lille Dylan, förstår jag?” Psykologen, en kvinna i tunika och trähalsband, sätter ihop händerna som en pyramid framför sig. Hon inspekterar sina nagelband och ser sedan upp på den lilla familjen i stolarna framför henne. Hon ögnar sina papper:
”Jaha ja och saken är alltså den att ni ertappade Dylan, sedan han kört er nyinförskaffade hund på 90 grader Vittvätt, med att försöka vika ihop sin en vecka gamla lillasyster och stoppa henne i Mikron. Är det så?” “Det var ingen vilken jycke som helst utan en Gordon de Luxe Grandeur Tres Spiell för 22.000:- ” säger pappan torrt.
”Du tänker då bara på pengar” snyftar mamman.
”Hm” säger psykologen ”Nu ska vi inte stirra oss blinda på det materiella och jag tänker; Dylan, är det så att du bär på en besvikelse?”
Pojken drar in en snorsträng och blänger under lugg: ”Farsan röstade på FI i EU-valet.”
”Ja?” säger psykologen som om hon begriper precis men i själva verket vet hon varken ut eller in. Dylan forsätter: ”Han tror att han ska få ligga mer om han röstar på FI. Gubben är en opportunist.”
Mamman ser anklagande på pappan.
”Men morsan röstade på SD eftersom deras systerpartier i Danmark, Norge och inte minst i Frankrike, leds av starka kvinnor och så påstår hon att Åkesson är gullig.”
Psykologen tar en klunk vatten, sätter i halsen och hostar. ”Nu tänker jag att Dylan förmodligen har ADHD, Asperger eller något ditåt men då tänker jag också så här: Vad bra! Det finns ju piller mot sådant.”
Pappan och mamman ler genom tårarna. Dylan ser ut som om att hans nästa drag blir att bränna ned familjens hus.
”Ja då var vi klara då och jag tänker så här: Lycka till med Framtiden.”
En tanke om ”DET FINNS MEDEL MOT ALLT”